10-03-11


Ensammast i Sverige

Jag ser nån vid ett rödljus
Samma NK-paraply
Och nånstans i min plånbok
glöder en post-it från -97
Där tio kulspetsblå små siffror
skriker våga utan ord
Men ögonblicket glider undan
som skuggorna från små grå lätta moln

Jag ser din rygg från taxin
fast jag vet att du har flytt
från det kalla, tysta landet
Jag stampar torkarbladens rytm
Och jag minns ingenting som hände
men jag kallsvettas ändå
VM i att hålla färgen tyck synd om mig
jag är ensammast i Sverige

 

Jag såg kent på Cloetta Center igår. Det finns inte ord


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0